...
Tomt.
Men fortfarande så mycket tankar.
Som när man precis vaknar, tomt, ingen koll, men inget glömt.
Så mycket minnen, sån saknad. Men samtidigt sån vinst. Hur ska man veta? När ska man veta? Man måste bestämma sej. Val. Göra ett val. Jobbigt. Förluster.
Minnen. Vill ha glömska. Vill ha bättre minne. Välja själv vad och när. Plocka fram eller gömma när man vill. Man själv vill. Bestämma själv. Makt.
Kodspråk. Göra allt för att tyda andra, analysera, hjälpa, vänta, lösa problem. Prata. Lyssna. Sova, vakna lika tom igen. Tänka, lösa, prata, vänta.
Karuseller. Allt går runt runt. Pengarna tar slut. Allt stannar. Musiken, glöm inte musiken. Karusellen stannar. Förvirrning, förlust, saknad. Avgång, bara vi två. Igen annan.
Titta. Bara titta. Le. Få respons. Känslan finns där hela tiden. Bara titta. Känslan finns där ändå. Den stannar så länge karusellen är still. Starta inte, lägg inte i pengar, vänta. Allt för att känslan ska bestå.
Den extra värmen man behöver finns där. Bara titta. Responsen kommer. Besvikelse finns inte. Responsen är för mycket, värmen stiger. Nästan överflödig, men så precis exakt i den här stunden passande. Alla stunder. Passande. Alltid.
Underbart. Fantastiskt. Värmen. Blicken. Kärleken.
